Varför måste en demokrati som vår avskaffa familjerna som ekonomiska enheter och låta samhället överta vården av barnen? Är starka familjer ett hot mot demokratin? Nej. Bara en diktatur eller en skendemokrati har någon anledning att känna sig hotad av starka familjer och starka individer.
Vilka krafter i vårt land tjänar då på att familjerna och medborgarna blir svaga och maktlösa? Vilka tjänar på att barnen tidigt skiljs från sina familjer? Vilka tjänar på att arvet från tidigare generationer, etik, moral och värderingar, inte kan överföras till nästa generation?
Jag menar att det är de krafter, som vill ha lättstyrda medborgare. De krafter, som vill förvandla demokratin till en skendemokrati, en förklädd diktatur.
Vi är blåögda om vi intalar oss att vår svenska demokrati aldrig kan skadas, manipuleras eller förvandlas till sin motsats. Politiker avslöjar sin lättsinniga syn på demokratin när de säger att visserligen vill föräldrarna själva bestämma över sitt föräldraskap, men de begriper inte sitt eget bästa, så politikerna måste bestämma. På liknande sätt resonerar en diktator.
Bit för bit vill man ta makten över våra liv, även det mest privata familjelivet. Gunnar Sträng avslöjade sitt partis antidemokratiska avsikter när han yttrade de bevingade orden: ”Steg för steg skall vi införa socialismen, men vi skall inte basunera ut det på gator och torg.”
Familjernas dubbelarbete innebär att fritiden måste användas till det nödvändiga hushållsarbetet. Man hinner inte längre granska politikernas avsikter eller vad som döljer sig bakom deras vackra ord, deras dolda agenda.
Vissa viktiga frågor, t.ex. invandringens nackdelar, undanhålls allmänheten genom att journalisterna sållar bort vissa nyheter och låtsas att alla brottslingar är bleka svenskar. Ursäkten är att man inte vill väcka ”främlingsfientligheten”. Man kan med andra ord säga att man inte vill väcka väljarnas kritik. På detta sätt går vi sakta men säkert mot en skendemokrati. Man kommer att tänka på Orwells framtidsvision.
Är det inte märkligt att både högern och vänstern, med helt skilda idealsamhällen, är rörande eniga om just invandringen? Varför?
Hoppas högern på att många arbetssökande ska leda till lönedumpning? Hoppas vänstern på att invandrarna ska rösta på dem? Hoppas liberalerna på att trygghetssystemen ska urvattnas och bädda för en ”nattväktarstat”?
En sak är dock säker: Svenska folket tillfrågades aldrig om den största förändringen någonsin. Mångkulturen infördes medan vi sov. När ska vi vakna?
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar