Stoppa feministexperimentet!

Insändare i Folkbladet - Stoppa feministexperimentet

Av Monica Sunvard Norrköping. Uppdaterad 2013-06-03 

Många mår psykiskt mycket dåligt i dagens Sverige. Barnfamiljerna lider under en omänsklig stress. I värsta fall kan det leda till att små barn glöms bort i bilar. Nu bör tusen varningsklockor ringa om att jobbpressen blivit för hård för småbarnsföräldrarna.
Djuren har en lag som skyddar deras naturliga beteende. Är inte människan värd en liknande lag?
Tidigare generationer var kloka, när de levde efter gamla beprövade traditioner. Det var ju traditioner som hade fungerat bra i tusentals år.
Anknytningsteorins fader, John Bowlby, hävdade att barn behöver tre år för att bygga upp en trygg anknytning till föräldrarna. Men idag hinner barnen inte fullborda sin anknytning på det enda år, som vi, i vår blinda okunnighet, erbjuder dem.
Blotta misstanken att det är den förtidiga separationen mellan mor och barn, som gör att så många mår så dåligt, borde få oss att stoppa detta feministiska experiment.

Våra barns framtid ligger i våra händer.

Monica svarar Hilde i UNT

Monica Sunvard svarar Hilde Eriksson, 31 maj 2013:

Feministernas syn är förlegad

Jag vill att alla barns omsorg ska räknas som ett samhällsnyttigt arbete, skriver Monica Sunvard.

Replik på insändare från Hilde Eriksson 28/5

 Hilde Eriksson skriver att ”barnuppfostran inte ska fastna på kvinnor”. Tyvärr tyder det på den alltför vanliga synen att barnen är ett hinder för kvinnors arbete. Egna barns omsorg är värdelöst. Det är att ”gå hemma och göra ingenting” som en s-kvinna uttryckte det. Bara omsorgen om andras barn räknas som ett värdefullt arbete.

Jag vill att alla barns omsorg ska räknas som ett samhällsnyttigt arbete. Kanske är det Hildes syn som är förlegad och min syn som är modern.

Monica Sunvard Norrköping

Likabehandlingsprincipen bör gälla även barnomsorgen i hemmen. Hemmaföräldrar bör få dagiskostnaden för det yngsta barnet som lön. Blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Monica får svar i UNT

Hilde Eriksson i Uppsala skriver, 28 maj 2013: 

Förlegad syn inte naturligt 

Svar på insändare från Monica Sunvard den 26/5.

JÄMSTÄLLDHET. Jag tycker att Monica Sunvard i stället ska bejaka föräldraskapet. Jag vill betona att allt fokus om barnuppfostran inte ska fastna på kvinnor och mödrar, utan att män och pappor är lika mycket berörda av ansvaret för sina barns liv och omvårdnad. Kapaciteten att uppfostra och vårda sina barn sitter inte i könsorganen (vad jag vet) och därför har varje individ samma förutsättningar att ta hand om barn, vare sig om man är en mamma eller en pappa.

Detta ”feministiska experiment” som Monica Sunvard kallar det, har jag själv vuxit upp i. Med två föräldrar som pendlade mellan jobb och föräldraledighet om vartannat, lika mycket pappatid som mammatid. Jag har inte tagit någon som helst skada av det, utan snarare undvikit att berikas med den snäva föräldra- och kvinnosyn som Monica Sunvard visar.

Hennes resonemang inger också väldigt liten tillit till pappors förmåga att ta hand om sina barn. Hon hänvisar till den stress som småbarnsföräldrar står ut med i vardagen, en stress som jag måste säga inte kommer att försvinna om man förvisar mammorna tillbaka in i hemmen.

Att tvinga att pappor jobba i stället för att vara med sina barn när barnen växer upp, och att tvinga kvinnor att stanna hemma i stället för att jobba är inte vårt ”naturliga beteende”. Det är en orättvis uppfattning som vi har lagt bakom oss.

Hilde ErikssonUppsala

Likabehandlingsprincipen bör gälla även barnomsorgen i hemmen. Hemmaföräldrar bör få dagiskostnaden för det yngsta barnet som lön. Blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Bejaka moderskapet igen

En insändare i UNT, 26 maj 2013:

Bejaka moderskapet igen

Barnfamiljerna lider under en omänsklig stress. I värsta fall kan det leda till att små barn glöms bort i bilar. Nu bör tusen varningsklockor ringa om att jobbpressen blivit för hård för småbarnsföräldrarna. Djuren har en lag som skyddar deras naturliga beteende. Är inte människan värd en liknande lag?

Vi mådde faktiskt bättre före jämställdheten. Då levde vi i traditionella familjer och kvinnor var hemmamammor och barnen var hemma och lekte på gårdarna.

Tidigare generationer var kloka, när de levde efter gamla beprövade traditioner. Det var ju traditioner som hade fungerat bra i tusentals år och som vi fortfarande är anpassade till även i dag. De insåg att könen är olika och bra på olika saker och ändå lika mycket värda. Vi ska samarbeta och komplettera varandra. Då mår vi bäst.

Anknytningsteorins fader, John Bowlby, hävdade att barn behöver tre år för att bygga upp en trygg anknytning till föräldrarna. Men i dag hinner barnen inte fullborda sin anknytning på det enda år, som vi, i vår blinda okunnighet, erbjuder dem.

Blotta misstanken att det är den förtidiga separationen mellan mor och barn, som gör att många mår dåligt, borde få oss att stoppa detta feministiska experiment.

Vi bör ta lärdom av tidigare generationer och införa valfrihet för föräldrarna genom att jämställa vården av egna barn med vården av andras barn. Feministerna tycks inte förstå detta. Vård av egna barn kallar de ”frivillig arbetslöshet”. Ingen föraktar moderskapet så glödande som en feminist.Även vi människor måste få rätt att leva i enlighet med vårt naturliga beteende.

Monica Sunvard  Norrköping

Likabehandlingsprincipen bör gälla även barnomsorgen i hemmen. Hemmaföräldrar bör få dagiskostnaden för det yngsta barnet som lön. Blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Jämställ vård av barn med arbete

En insändare i NT (inte på nätet), 8 april 2013:

Jämställ vård av barn med arbete

Förlåt att jag stör med ytterligare en meningslös bön om en smula rättvisa i barnomsorgen. Jag är bara en liten mormor som ingen behöver lyssna på. Politikerna vet ju redan vad svenska föräldrar behöver, nämligen befrias från sina barn, för att helhjärtat kunna ägna sig åt livets mening; förvärvsarbetet. Men jag ska fatta mig kort. Det här är vad jag vill säga:

Vi i Sverige tror att vi är bäst i världen på ”alla människors lika värde”. Men är vi det?

Hur behandlar vi barnen, som vårdas av en förälder, efter den godkända föräldraledigheten? Behandlar vi dem som levande människor? Nej, vi behandlar dem som värdelösa delar av det värdelösa hemarbetet. Föräldern behandlas som ”frivilligt arbetslös”, som en dumbom som inte begriper bättre. Egna barn är ju inget riktigt arbete. Det är ju bortkastad tid. Det vet ju alla. Ja, utom jag då förstås.

Är vi svenskar så förblindade och hjärntvättade, att vi inte inser att det är något riktigt galet i att behandla små växande människor, som värdelösa delar av det värdelösa hemarbetet? Ja, jag tror det, tyvärr.

Min totalt orealistiska dröm är att föräldrarnas vård av sina egna barn helt och hållet ska jämställs med ett riktigt, värdefullt arbete med riktiga, värdefulla människor. Men det är tyvärr bara en dröm.

Och eftersom jag är helt ensam, i hela Sverige, om att tycka att barn och föräldrar behöver mera tid tillsammans, så ber jag om ursäkt för att jag har upptagit er tid. Förlåt, förlåt...

Monica Sunvard

mormor som drömmer om rättvisa

Likabehandlingsprincipen bör gälla även barnomsorgen i hemmen. Hemmaföräldrar bör få dagiskostnaden för det yngsta barnet som lön. Blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Föräldraskapet bör ses som en merit

En insändare från Aftonbladet 1 april 2007:

I Aftonbladet 29 mars går att läsa om kvinnor som inte har råd att skaffa barn. Hur många gånger har det inte sagts att folk inte har utrymme till eller inte känner sig redo för barn. När ett barn hamnar i livmodern utan att ekonomi, utbildning, med mera är "rätt" slås det ut med armarna och kallas oönskad graviditet.
Lösningen är att barnledighet och föräldraskap blir en merit.
Det ska vara ett plus när man söker utbildning, arbete och löneförhandlar att ha barn. I stället så kan vi läsa att arbetsgivarna inte vill anställa kvinnor för att de kan bli med barn, vissa får sparken eller måste hoppa av skolan om de blir föräldrar. Det behövs ett samhälle där barnafödande är en fördel.
Lars

Likabehandlingsprincipen bör gälla även barnomsorgen i hemmen. Hemmaföräldrar bör få dagiskostnaden för det yngsta barnet som lön. Blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Barn i hemmet är en klassfråga

Detta är en insändare från Expressen 8 mars 2007:

Svar till Monica Bodlund, 4/3 som skrev att arbete med egna barn inte räknas som arbete utan frivillig arbetslöshet.

Du säger sanningen. Vård av egna barn är en klassfråga i Sverige. Endast de extremt rika har råd att stanna hemma med egna barn trots att många vill det.
Även om den förvärvsarbetande makens inkomster inte är helt låga, kan man inte ha en skälig levnadsstandard om man inte vill ha barnen på dagis/fritids på grund av höga skatter. Familjer med hemmabarn betalar därmed egentligen andras dagis/fritidsavgifter. Orättvist!
Alla politiker på höger och vänster upprepar samma mantra: jobb, jobb, jobb. Det behövs ett helt nytt tänkesätt i Sverige och nya mantran: liv, tid. Barnen behöver tid och samvaro med ej stressade föräldrar, inte bara tre år utan minst femton år. Då skulle det bli lugnare skola och samhälle.
Är det så himla svårt att betala samma summa pengar till hemmaföräldern som barnet skulle skulle kosta för staten på dagis? Eller stäng alla daghemmen och fritidshemmen! Så var det, när Sverige var ett rikt land.
Proletär pensionär, före detta hemmaförälder

Jag kan bara hålla med.
Bra artikel på Newsmill: Multikulturalism bidrar till radikal islamism
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Sossarna nedvärderar kvinnan | Fria Tidningen

Sossarna nedvärderar kvinnan | Fria Tidningen
Sossarna nedvärderar den kvinnliga könsrollen och moderskapet. Vården av barn ses som en värdelös del av det värdelösa hushållsarbetet, skriver Monica Bodling.

Publicerad: Fredag 1 oktober 2004 | 13:57

"Sossarna vill skapa jämställdhet genom en föraktfull nedvärdering av den kvinnliga könsrollen och moderskapet. Varför gör inte oppositionen tvärtom och uppvärderar den kvinnliga könsrollen?

Sossarna försöker göra kvinnan jämställd genom att dramatiskt nedvärdera den kvinnliga könsrollen.

Den ska bli så extremt värdelös att ingen ska kunna välja den. Alla ska tvingas välja den enda godkända könsrollen - den manliga. Vården av egna barn ses som en värdelös del av det värdelösa hushållsarbetet.

Föräldraskapet har nedmonterats till en sexmånaders barnplikt, lika tvångsfördelad till båda föräldrarna. Kvinnor som vill vara mödrar för sina barn straffas för detta genom att förlora barnomsorgssubventionen.

Ett tydligt bevis på sossarnas förakt för det kvinnliga är att de värderar brottslingens arbete i fängelset som mer samhällsnyttigt än kvinnans vård av egna barn. Fången får lön, kvinnan får ingenting, utom skammen att stämplas som arbetslös och arbetsskygg.

Varför tar inte oppositionen ett klart och tydligt avstånd från detta kvinnoförakt? Varför presenterar man inte ett eget program, där den kvinnliga könsrollen är lika värdefull som den manliga och vården av egna barn har samma status som förvärvsarbetet? Då kan både kvinnor och män välja att vårda egna barn under flera år, utan att förlora sitt människovärde. Gör det och vinn nästa val!

Monica Bodling"

Läs mer: http://www.fria.nu/artikel/2436#ixzz1vVdhGbno

Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Barn är inga ägodelar | Fria Tidningen

Barn är inga ägodelar | Fria Tidningen

(Publicerad: Torsdag 27 mars 2008 | 15:38)

"Barn är människor, inte ägodelar. Ändå behandlar samtliga riksdagspartier de hemmavårdade barnen som föräldrarnas ägodelar. Föräldrarnas omsorg räknas inte som barnomsorg utan som vård av personliga ägodelar. Vården av egna barn räknas som en del av det oavlönade hushållsarbetet. Barnen behandlas som ting. Att föda och fostra barn, samhällets framtid, blir därmed inte mer värt för samhället än att städa sitt eget hem.

Barn som vårdas i förskolan får 100 000 kronor för sin omsorg, hemmabarnen får noll kronor. Hur är det möjligt i ett land som talar om alla människors lika värde och att alla barn ska få samma stöd från staten?
Vore det inte rimligare att räkna vården av egna barn som ett arbete med omsorg om människor? Borde vi inte jämställa vården av egna barn med ett arbete med barnomsorg?
Den som vårdar egna barn bör räknas som arbetande med människor och få en statlig omsorgslön. Varför inser inte våra politiker detta?

Att vårda sina barn ska räknas som arbete, skriver Monica Bodling.Norrköping"

Läs mer: http://www.fria.nu/artikel/54664#ixzz1vVaN13Hg

Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Magnus Svensson: Bra insändare av Monica B (2007)

 Hämtat från bloggaren Magnus Svensson:
 Bra insändare av Monica B idag: i dagens Söderhamnskuriren finns det en väldigt bra insändare som jag gärna delar med mig. Den återkopplar till rätten att bestämma själv. Länken till insändaren finns här

Men insändaren är så kort så jag lägger även in den här under..

Jämställdhet? Nej, förtryck!
Den svenska kvinnan får fritt välja mellan att föda eller abortera sitt barn.
Men hon tillåts inte avgöra om hon själv eller dagis ska vårda barnet.
Vill man förnedra en mor ska man ge henne valet mellan armod eller att "frivilligt" överge sitt barn.
Det kallas jämställdhet, men det är kvinnoförtryck.

Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Politiskt korrekt behandla barn illa

Insändare:

"Daska ett barn på rumpan är förbjudet. Men väcka dem innan de sovit klart, dra dem ut i snöyra och kyla, lämna dem på dagis med eventuell separationsångest, det är OK.  Barnkär "

Från Expressen 2 december 2009
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Manligt att sköta barn?

"Sköta barnen ligger inte i den manliga naturen
 Vore det naturens mening att mannen skulle sköta barnen så skulle han också föda dem.
Working hero"

Insändare i Aftonbladet 23 februari 2007

Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!