"Jag har under många år undrat hur det kommer sig att politiker har så svårt att ta till sig vetenskaplig forskning. Det gäller inte bara klimatfrågan utan också sociala frågor. Ta det här med anknytningsteorin. Om den får jag tillfälle att prata i kvällens avsnitt av En bok, en författare.
Dan Josefsson, som jag skall samtala med, skriver i sin bok Den mörka hemligheten: 'Det vimlar av människor som är på så svåra själsliga sår från barndomen att det allvarligt påverkar deras liv som vuxna'.
Anknytningsteorin är obekväm. Inte så politisk bekväm som KBT, det handlar nämligen inte om snabbfix här och nu. Frågan som ställs är istället: Vad krävs för att små barn skall utvecklas till trygga och väl fungerande vuxna?
Anknytningsteorin handlar om hur viktigt det är att små barn får en god och varaktig relation med åtminstone någon vuxen. Är det då bra med en så kallad jobbpolitik som går ut på att man skall söka jobb allt längre bort från hemmet och därmed vara borta än längre tid från sina barn? Är det då rimligt att 12 månaders gamla barn skall vistas tolv timmar på dagis? Hur fungerar anknytning till dagispersonal, som plötsligt 'sviker' det lilla barnet genom att ta semester eller vara hemma hos eget sjukt barn? Varför har det varit så lite av utvecklingspsykologi i förskoleutbildningen?
Hur kan man förresten komma på tanken att köra sina barn i en barnvagn där barnet inte kan få ögonkontakt med sin mamma eller pappa? (Gustav Fridolin verkar ha fattat det där, senast jag såg honom bar han sitt barn i sele på magen).
Är huvudproblemet att det inte finns nattdagis, eller är huvudproblemet att föräldrar lägger ner för mycket tid på sitt arbete och för lite för sina barn? Mycket frågor att ta upp. Inte minst denna: hur går försöken till när man undersöker om barn har anknytningsproblem?"
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar