Mikael Jalving intervjuar Tanja Bergkvist

 På danska:
Hvad stiller man op imod idioterne? Spørgsmålet er ligeså gammelt som universelt, og løsningen, den blafrer i vinden.

Ekstra svært bliver det naturligvis, hvis idioterne – som i H.C. Andersens eventyr – er klædt ud som de kloge. Så bliver det for alvor indviklet.

I Sverige, som vedbliver at interessere mig, fordi meningsdannelsen derovre er så ekstremt konsensuspræget, bliver man nemt viklet ind i den ene søforklaring efter den anden.

Søforklaringerne kommer som dovne dønninger skabt af de teorier, søforklaringerne er afhængige af. De kloge og indbildske skrider nemlig helst frem ved hjælp af en teori. Teorien skifter med moden, i hak, spring, mere eller mindre vilkårligt. Er man uopmærksom et kort øjeblik, så kan teorien, der før lyste alting op, være pist borte og afløst af en ny.

Hvem kan i dag f.eks. huske den teori, der gik under navnet freds- og konfliktforskning?

Jeg kan desværre godt. De var der alle vegne, bestemt også i Danmark, anført af disse – som regel usoignerede – historikere, politologer og sociologer fra Roskilde Universitetscenter og omegn med æg i skægget og hø i ørerne. De gik imod den “forældede” interesse for krig og krævede, at udenrigspolitik blev ført i en helt ny ånd. F.eks. ved tilpasning til Sovjetunionen, hvor freds- og konfliktforskning som bekendt også stod øverst på den officielle dagsorden.

I dag er den officielle dagorden i Sverige en anden end dengang, understreger Tanja Bergkvist, svensk ph.d. i matematik. Ifølge hende er kønsforskning dagens førende teori og fremmeste dogme. Men modsat hvad kønsforskningens talskvinder prædiker, fører den ikke til ligestilling mellem kønnene, men derimod til uligestilling – samt til en masse sludder og vrøvl på universiteterne.

Tanja Bergkvist er ifølge eget udsagn oppe imod en hel fordummelsesindustri, og kampen kæmper hun på sin blog. Her udstiller hun tidens dårskab, sådan som hun ser den: Et fordummende kønsvanvid driver gennem det svenske samfund og truer med at underminere den almindelige sunde fornuft og gøre snart sagt alting til et kønspolitisk spørgsmål.

Se, det lyder jo interessant, så jeg ringede til Tanja Bergkvist og spurgte, om hun ikke overdriver lidt?

    Nej da, kønsperspektivet må og skal fremhæves i al forskning og inden for alle videnskabsområder. Sverige har et særligt Nationalt Sekretariat for Kønsforskning – grundlagt i 1998 – hvis opgave står beskrevet i forfatningen. Her hedder det, at sekretariatet skal skabe overblik over kønsforskningen i Sverige ved ‘udredningsarbejde, meningsdannelse og informationsspredning og aktivt fremme spredningen af dens resultater, analysere behovet for kønsforskning inden for alle videnskabsområder og arbejde for en øget viden om kønsforskningens og kønsperspektivets betydning.’

Det lyder som volapyk. Hvad betyder det i praksis?

    Det betyder f.eks., at vi har kønscoacher, kønskonsulter, kønspiloter, kønsambassadører og kønsstrateger i snart sagt alle myndigheder og på alle arbejdspladser i landet. Sveriges borgerlige regering har indtil videre bevilget 225 mio. kr. til JÄMI (Jämställdhetsintegrering i staten, dvs. ligestilling i staten, mj), og den såkaldte støttefunktion skal udvikles af kønsforskere. Man sender kønseksperter, også kaldet ‘procesledere’, ud for at uddanne kommunal- og regionschefer i ‘kønsbevidsthed’, mens der fra arbejdspladserne klages over, at kønsperspektivet tager tid og kræfter fra den egentlige arbejdsindsats.

    Samtidig har Videnskabsrådet siden 2007 finansieret tre såkaldte kønscentre i Sverige, hvor tanken er, at pengene skal munde ud i et stort, transnationalt og transdisciplinært videnscentrum for kønsforskning. Her skal man studere spørgsmål som f.eks. fysik og køn, didaktik og køn, neurologi og køn, bioetik og køn, demokrati og køn, følelser og køn – for slet ikke at snakke om specialer såsom ‘køn, seksualitet og global forandring’ eller ‘dekonstruktion af hegemonisk mandlighed.’

Hvad er din forklaring på, at det er blevet sådan i Sverige?

    Man har kort sagt haft held med at overbevise politikerne om, at kønsanalyser er nødvendige for den fortsatte udvikling inden for alle andre videnskabsområder, inklusive naturvidenskaberne. Kønsforskerne har, hvis jeg må anvende et stærkt ord, infiltreret hele den akademiske verden.

Tanja Bergkvist tøver ikke med at give sin beskrivelse endnu en stramning:

    Faktisk er det ikke bare den akademiske verden, men hele uddannelsessystemet, som rammes af kønsvanviddet. Der findes utallige eksempler; det seneste fra Frejaskolen i Gnesta (i Södermanland, mj), hvor kommunens ‘ligestillingsstrateg’ samarbejdede med lærerkorpset om undervisningen i bl.a. seksuallære. Herefter kunne man i Dagens Nyheter læse skolens matematik- og naturfagslærere bedyre, at undervisningen i anatomi fremover skulle foregår ‘neutralt.’

Tanja Bergkvist citerer lærerne fra avisen:

    ‘Vi vil bort fra metaforer, såsom at spermatoser er aktive, og æg er passive i befrugtningen, eller at mænds og kvinders kønsorganer er komplementære. Denne slags beskrivelser tjener kun til at forstærke de traditionelle kønsnormer og hetero-normen.’

Tanja Bergkvist lader citatet tale for sig selv. Så jeg spørger, om det ikke er rimeligt, at kønsforskere gerne vil diverse kønsstereotyper til livs i det svenske samfund?

    Man taler meget om kønsroller och kønsstereotyper, men når man ser på den reelle målsætning, så er der tale om omvendte kønsstereotyper. I statens offentlige udredninger om ligestilling i de små klasser, ser man, at opgaven med at ‘modvirke traditionelle kønsroller’ kolliderer med formidlingen af en kulturarv fra en generation til næste generation. Følgen er, at man mange steder bytter rundt på mænd og kvinder i eventyrerne. Når f.eks. eventyret om Rødhætte fortælles i de små klasser, så er ulven og jægeren pludselig kvinder. Andre skoler har valgt helt at fjerne eventyr, der udtrykker aktivitet på mænds vegne og passivitet på kvinders vegne. Samtidig indkøber skolerne ny litteratur, hvor drenge er de passive og pigerne de aktive – uden at det lader til at være et problem. Hele denne omvendte verden begynder allerede i vuggestuen, hvor pædagogerne arbejder på at ‘kønsafkode’ legetøjet. Men hvem er det egentlig, der siger, at leg med biler er mere værd end leg med dukker? Det er jo kønsforskerne selv.

    Kønsforskerne har selve det mandlige som norm, det er hos dem, man møder foragt for det, der anses for at være traditionelt kvindelige sysler. Det paradoksale er dog, at den mandlige adfærd er forkastelig, når den udøves af mænd, men er efterstræbelsesværdig for kvinder.

Mænd skal være kvinder – og kvinder mænd…

    Det typiske i den svenske kønsrolledebat er i hvert fald, at det, der siges at være en fælde for kvinder, f.eks. at gå hjemme med deres små børn, altid siges at være berigende for manden. Det vil gavne hans personlige udvikling osv. Modsat for kvinden. Hun har ikke godt af at gå hjemme, idet hun bliver et offer for de patriarkalske strukturer. Man kan sammenfatte det med, at kønsforskningen efterstræber omvendte kønsroller. I stedet for de gamle stereotyper får vi blot nogle nye stereotyper. Kønsforskerne tror, at de har løsningen på alle samfundsproblemer.

Bliv ven med Jyllands-Posten
På Svenska:
Vad gör du mot idioter? Frågan är lika gammal som universell, och lösningen, fladdrar det i vinden.Ytterligare svårighet är naturligtvis om idioter - som i HC Andersen sagor - är klädd som den vise. Då blir det riktigt komplicerat.I Sverige, som fortsätter att intressera mig, eftersom opinionsbildning där borta är så extremt samförstånd, är lätt intrasslad i en protest efter den andra.Protest kommer som lata sväller skapade av teorier om protester beroende av. Den kloka och inbilska fortskrider nämligen när som helst upp av en teori. Teorin varvas med mogna, engagerade, hoppar, mer eller mindre godtyckligt. Om du är ouppmärksam för ett ögonblick, då teorin att pre-lit allt upp till lutning bort och ersättas med en ny.Som idag till exempel. Kom ihåg teorin som gick under namnet freds-och konfliktforskning forskning?Tyvärr kan jag väl. De var överallt, särskilt i Danmark, av dessa - oftast ovårdad - historiker, statsvetare och sociologer från Roskilde universitet och det omgivande området med ägg i skägget och hö i öronen. De gick till "föråldrade" intresse i kriget och krävde att utrikespolitiken leddes i en helt ny anda. Till exempel. genom anpassning till Sovjetunionen, där freds-och konfliktforskning som vi vet, också stod högst upp på den officiella dagordningen.Idag är den officiella dagordningen i Sverige skiljer sig från den tiden, betonar Tanja Bergkvist, svenska PhD i matematik. Enligt henne genusforskning dagens ledande teorier och främst dogmer. Men i motsats till vad genusforskning talskvinnor predika, bidrar inte till jämställdhet, men för det udda läget - och för en massa skräp vid universiteten.Tanja Bergkvist, enligt hans egen utsago mot en hel fordummelsesindustri, och spelet hon kämpar på sin blogg. Här har hon utsätter framtiden dårskap, som hon ser det: en dumhet kön vansinnet går genom det svenska samhället och hotar att underminera sunt förnuft och gör nästan allt en könsfråga.Nu, det låter intressant, så jag ringde Tanja Bergkvist och frågade om hon inte överdriver lite?

    Åh nej, könsperspektivet måste och kommer att belysas i all forskning och inom samtliga vetenskapsområden. Sverige har ett särskilt Nationella sekretariatet för genusforskning - grundat 1998 - vars uppgift beskrivs i konstitutionen. Detta anger att sekretariatet ger en översikt av genusforskning i Sverige på "forskning, opinionsbildning och informationsspridning och aktivt främja spridningen av dess resultat, analysera behovet av genusforskning inom alla vetenskapsområden och arbeta mot en bättre förståelse för genusforskning och kønsperspektivets betydelse."Det låter som rappakalja. Vad innebär detta i praktiken?

    Det innebär till exempel. Att vi har sex tränare, kønskonsulter, piloter kön, ambassadörer kön och strateger kön i nästan alla myndigheter och alla arbetsplatser i landet. Sveriges borgerliga regering har hittills tilldelats 225 miljoner euro. DKK till Jami (Jämställdhetsintegrering i staten, dvs. Jämställdhet i staten, MJ) till och den så kallade stödfunktion tas fram av genusforskare. Att skicka jämställdhetsexperter, även kallade processledare ", för att utbilda lokala myndigheter och regionala guvernörer att" genusmedvetenhet "på jobbet klagade över ett genusperspektiv tar tid och ansträngning från det egentliga arbetet.

    Samtidigt finansierade Vetenskapsrådet sedan 2007 tre så kallade kön i Sverige, där tanken är att pengarna kommer att resultera i en stor, transnationell och tvärvetenskaplig kunskapscentrum för genusstudier. Här måste du studera frågor sådana. fysik och sex, didaktik och kön, neurologi och kön, bioetik och kön, demokrati och kön, känslor och kön - för att inte tala om specialiteter som "kön, sexualitet och global förändring" eller "dekonstruktion av hegemonisk maskulinitet".Vad är din förklaring till varför det var så i Sverige?

    Det har kort, lyckats övertyga politiker som genusanalys är nödvändig för den fortsatta utvecklingen inom alla andra områden inom vetenskap, inklusive naturvetenskapen. Sex forskare har, om jag får använda ett starkt ord, infiltrerade hela den akademiska världen.Tanja Bergkvist tveka inte att ge sin beskrivning ännu en crunch:

    Egentligen är det inte bara den akademiska världen, men hela utbildningssystemet som berörs av sexuella frenesi. Det finns otaliga exempel, det senaste från Freya School Gnesta (i Södermanland, MJ), där kommunens "jämlikhet strateg" samarbetat med lärare på undervisning i synnerhet sexuella läror. Sen kan du läsa i Dagens Nyheter skolan matematik och lärare vetenskap hävdar att undervisningen i anatomi i framtiden bör ske "neutral".Tanja Bergkvist citerar lärare från tidningen:

    "Vi kommer att ignorera metaforer, till exempel spermatoser är aktiva, och ägg är passiva i befruktning, eller att män och kvinnor genitalier kompletterar varandra. Denna typ av beskrivning tjänar endast till att förstärka traditionella könsnormer och heterosexuella normen. "Tanja Bergkvist låter citatet tala för sig själv. Så jag frågar om det inte är rimligt att genusforskare vill olika könsstereotyper i det svenska samhället?

    Vi talar mycket om könsroller stereotypa OCH kön, men när man tittar på det verkliga målet, så det är omvända könsroller. I statens offentliga utställningar om jämställdhet i de små klasserna, ser man att uppgiften att "motverka traditionella könsrollerna roller" kolliderar med spridning av ett kulturarv från en generation till nästa generation. Konsekvensen är att många ställen att byta runt män och kvinnor i sagor. När, till exempel. sagan om Rödluvan berättade i början av kvaliteter, då vargen och jägaren plötsligt kvinnor. Andra skolor har valt att ta bort berättelser som uttrycker aktiviteten på uppdrag av män och brist på kvinnors räkning. Samtidigt köper skolorna ny litteratur, där pojkar är de passiva och aktiva flickor - utan att det verkar vara ett problem. Hela världen börjar upp i förskolan, där pedagoger arbetar med att "kønsafkode" leksak. Men vem är det som säger att leka med bilar värda mer än lek med dockor? Det är sex forskarna själva.

    Sex forskare har själv manliga som norm, är det med dem du möter förakt för vad som anses traditionellt kvinnliga sysselsättningar. Det paradoxala är att manligt beteende är förkastligt när de utförs av män, men är eftertraktade för kvinnor.Män måste vara kvinnor, män och kvinnor ...

    Det är typiskt för den svenska könsrollen debatt, åtminstone att det som sägs vara en fälla för kvinnor, till exempel. att åka hem med sina små barn, alltid sägs vara givande för mannen. Det kommer att gynna sin personliga utveckling, etc. I motsats till kvinnan. Hon är inte bra att gå hem eftersom hon är ett offer för patriarkala strukturer. Man kan sammanfatta det med att genusforskning bedriver omvända könsroller. Istället för de gamla stereotyper, vi bara några nya stereotyper. Genusforskare anser att de har lösningen på alla sociala problem.Bli vän med Jyllands-Posten