Tidig statlig uppfostran
Socialdemokraterna har en lång tradition av att förespråka institutionaliserad barnuppfostran. Det går en röd tråd från Alva Myrdals storbarnkammare till Göran Perssons maxtaxa i förskolan. Men medan Myrdal talade om att förbättra folkmaterialet, hävdar dagens socialdemokrater att barn som går i förskola klarar skolan bättre.
När Mikael Damberg (S) och Magdalena Andersson (S) i tisdags berättade att partiet vill införa allmän förskola från två års ålder, samt ge barn till arbetslösa och föräldralediga rätt till mer än 15 timmars förskola i veckan, betonade de förskolan som en nyckel till bättre skolresultat.
Men kunskapsargumentet håller inte. Under de senaste decennierna har den svenska förskolan byggts ut kraftigt, samtidigt som alternativ som dagmammor har försvunnit nästan helt. Skolresultaten borde alltså ha blivit bättre och bättre. I stället har de rasat i samma takt som allt fler barn har gått i förskola.
I Finland är en tredjedel av barnen hemma med en förälder tills de fyller tre. Finland borde alltså ha usla skolresultat, men ligger tvärtom i topp i alla internationella mätningar.
Verkligheten stöder inte S-tesen att mer och tidigare förskola ger bättre skolresultat, och det kanske Socialdemokraterna ska vara glada för. Hur kan de annars försvara en annan käpphäst; kommunal plikt att anordna nattis för barn till skiftarbetande? Eftersom barn inte tar del av pedagogisk verksamhet när de sover skulle ju nattisbarnen vara tvungna att gå på förskola även dagtid, om förskola vore en förutsättning för att klara skolan. Barn till skiftarbetande skulle bara få träffa sina föräldrar på helgerna, och det kanske är magstarkt till och med för de mest övertygade institutionskramarna.
Allmän förskola från två års ålder kan alltså inte motiveras pedagogiskt och kunskapsmässigt, men S har ytterligare argument: Reformen gör det billigare för familjerna, eftersom skattesubventionen är större vid allmän förskola. Vid maxtaxa (om hushållet tjänar 42 000/månaden eller mer) sänks avgiften från 1 260 till 840 kronor per månad.
Eftersom den verkliga kostnaden för en förskoleplats är 10 200 kronor/månad (2011) innebär S-förslaget att en redan extremt kraftig subventionering blir ännu kraftigare. Tillsammans med ständiga påståenden att förskolan är avgörande för skolresultaten skickar detta en tydlig signal till Sveriges föräldrar: Ni är inte viktiga och ni är inte vuxna uppgiften att ta hand om era barn, låt skattefinansierade institutioner göra det i stället.
Det är mycket olyckligt, eftersom både skolresultaten och ungas psykiska hälsa troligen skulle bli bättre om fler föräldrar vågade ta tydlig plats i sina barns liv. Oavsett om småbarnsåren tillbringas med en hemmaförälder, på en förskola eller hos en dagmamma är föräldrarna de viktigaste personerna i ett barns liv. Risken finns att föräldrar tar intryck av Socialdemokraternas ständiga försök att förneka detta faktum.
Likabehandlingsprincipen bör gälla även barnomsorgen i hemmen. Hemmaföräldrar bör få dagiskostnaden för det yngsta barnet som lön. Blogg i Norrköping på bloggkartan.se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar