fredag 19 augusti 2011

Feminismen är moderskapets fiende

Jag är antifeminist så länge som feministerna inte begriper att verklig jämställdhet får man först när den kvinnliga könsrollen, med moderskap och vård av barn, blir lika mycket värd som den manliga, med försörjning av familjen genom förvärvsarbete. Att föda och fostra nästa generation medborgare måste erkännas som det samhällsnyttiga arbete som det faktiskt är. Ska det vara så svårt att fatta?

Att moderskapet får ett ekonomiskt värde tvingar ingen kvinna att vårda sina barn, det gör bara att det valet blir möjligt, för dem som vill. 

Låt oss dra feminismens "jämställdhet" till sin spets! Då är det endast den manliga könsrollen som har något värde. Kvinnorna måste förvärvsarbeta exakt lika mycket som männen. Vården av barnen är totalt värdelöst och får inte ta mer än högst ett år och måste med ekonomiskt tvång delas exakt lika mellan könen.


Tänk om staten kunde producera barnen i särskilda barnfabriker? Med provrör och ägg- och spermiedonationer? Då, äntligen behöver inte kvinnorna slösa bort en dag ens på sånt strunt som att föda och amma och vårda barn. Då kan de lönearbeta exakt lika mycket som männen. Ironi? Tja. Är det inte ditåt feminismen strävar - helt barnfria kvinnor?

Det här skickade jag som en insändare till NT (2007):

"Låt staten föda barnen!
Arbetarrörelsens  Tankesmedja är upprörd över att 95 procent av vårdnadsbidraget, i Norge och Finland, utnyttjas av kvinnor. Kvinnorna förlorar därmed tid för arbete. När ”arbetslinjen” gäller, ska kvinnor inte få bidrag för att slösa bort tid på sina barn. Därför varnar man regeringen för att införa vårdnadsbidrag i Sverige.
Nu kan Tankesmedjan Feminix meddela något ännu värre. Inte mindre än 100 procent av människor, som föder barn, är kvinnor. Det vore biologiskt besvärligt att göra så att männen kan dela på barnafödandet. Istället föreslår Feminix att en statlig klinik inrättas för produktionen av ny arbetskraft. Det kan ordnas med hjälp av provrör och japanska mödrarobotar.
Då blir föräldraledigheten onödig, föräldraskapet kan helt avskaffas och den kvinnliga arbetskraften behöver inte avstå från flera månaders lönearbete för barnafödande och spädbarnsvård. De kan finna lyckan i att alltid utnyttjas av arbetsgivarna. Så löser man problemet med jämställdheten. För det är väl arbetet, inte barnen, som är livets mening?"
Jag har placerat min blogg i Norrköpingbloggkartan.se!

2 kommentarer:

  1. Hej. Jag är Feminist! Jag är en stolt Feminist, men jag är särartsfeminist! Jag förstår vad den här sidan försöker säga och jag håller med. Jag tycker det är så synd att Feminism i Sverige idag har blivit samma sak som Likhetsfeminism. Likhetsfeminismen är egentligen bara en av många feministinriktningar. Egentligen tycker jag inte att vi ska lägga ner all Feminism och Genusunskap, vi måste bara vrida den rätt. Vi ska inte finna oss i att knasfeminismen blir den feminism som tar över.

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar! Särartsfeminismen har jag ingenting emot. Den är helt OK!

    SvaraRadera