Kriget mot familjen

Hedersmannen Ulf Nilson skriver i Expressen 11 oktober 2005: "Palme förde krig mot familjen"

 "Vilken dumskalle som helst, som varit med länge nog, kan se att Sveriges ledare - i första hand Palme och hans gäng - fört krig mot FAMILJEN, pappa, mamma, barn, i första hand sen 70-talet. Lagen om särbeskattning 1971 avskaffade i praktiken hemmamammor. Den överväldigande majoriteten familjer blev beroende av två löner - och därför av dagis. Därmed "kollektiviserades" barnen; de blev "samhällets" egendom och ansvar.[...]
 Bevisligen tycks skolorna - det skrivs om detta dagligen - ha blivit busigare och ineffektivare sen 70-talet. Beror det på att föräldrarna ger mindre stöd? Man lämnar ungen på morgonen och hämtar den på eftermiddan. Under mellantiden har andra ansvaret - ett ansvar som de inte alls är mogna. Ungarna snackar i telefon, löper omkring, slåss, men lär sig inte läsa och absolut inte skriva. Kunskaperna i svenska språket har gått ner något fruktansvärt sen den stora omvandlingen började - och långtifrån b a r a på grund av den vettlösa invandringspolitiken. Jag känner hur många föräldrar som helst som är oroade och ibland förtvivlade över situationen, men ingen tycks riktigt veta vad man ska göra och myndigheterna - ja, de svarar alltsomoftast att enligt internationell statistik ligger vi bra till. Precis som om det spelar någon roll. Det som är fel hos oss blir ju knappast bättre, därför att det finns värre fel någon annanstans.
Jag har ställtmånga frågor i den här krönikan, men inte gett många svar. Det beror på att jag inte kan. Jag tror att det är personligt ansvar, inte minst bland föräldrar, och respekt för individer som vi måste försöka vinna tillbaka. Den falska jämlikhet som kräver att alla ska stöpas i samma form är landet Sveriges värsta fiende. Fast hur vi ska bli av med den vet jag inte. Systemskifte krävs. Men blir inte av."

Gränslös godhet leder till självutplåning skriver Tankesmedjan Feminix. Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

KD: Mer tid hemma!

KD lägger fram kloka förslag: "Familjerna ska få fler verktyg"

"I vår nya familjepolitik vill vi bygga ut föräldraförsäkringen, införa barnomsorgspeng och ett barnskatteavdrag. [...]

Barn behöver tid tillsammans med sina föräldrar. [...]

Stress och tidsbrist är ett stort problem för många barnfamiljer i dag. Att vårda relationer kräver tid, omsorgen om barnen kräver tid. Därför måste arbetslinjen kompletteras med en relationslinje. [...]

Vi har hört om en stressig och kravfylld vardag, om oro för barngruppernas storlek. Föräldraförsäkringen och förskolan är omtyckt, men det finns ett starkt stöd för att föräldrarna själva ska få välja vem som ska vara hemma och hur länge.

Mer tid hemma är ett starkt önskemål. [...] 

Pappor och mammor önskar mer tid för familj och barn. Men det krävs mod att bryta normen om två heltidsarbetande föräldrar med barnen på förskola. Och övriga partier är döva inför denna opinion."

Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Hägglund: Tid för mänskliga relationer

Göran Hägglund säger bra saker i: Därför behöver vi relationslinjen

"För den som just bildat familj känns ibland samhällets krav på fullständig hängivenhet till arbetsmarknaden som en omöjlig kombination till föräldraskapet.

En ensidig fokusering på arbetslinjen tar inte hänsyn till livssituationer. Det är därför det är så svårt att få gehör för att föräldrar friare ska få disponera det offentligas kostnader för en barnomsorgsplats för att exempelvis kunna vara hemma efter föräldraförsäkringens slut, eller gå ned i arbetstid. [...]

En möjlighet att prioritera relationer när relationerna är som viktigast. [...]

Att komplettera arbetslinjen med en fungerande relationslinje. Där människors behov av att känna sig behövda, av att bryta ensamhet och isolering, är minst lika viktigt som att alla ska ha ett lönearbete. Människans värde och behov av samhörighet med andra bestäms inte av statiska krav på 8 timmars arbetsdag, för alla, oavsett livssituation. [...]

En relationslinje är värnet mot ekonomism och en instrumentalisering av människor. Det handlar om ökad makt och myndighet till landets familjer."

Synd bara att de står så ensamma att stå upp för att det behövs tid för medmänskliga relationer.

Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Ska staten bestämma över våra familjer?

Bo C Pettersson på Föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid reder ut begreppen: Hur beteendemanipulativ får staten bli?

"Med början redan under 1930-talet fördes, i Sverige, med makarna Alva och Gunnar Myrdal som förgrundsgestalter, en debatt om hur barn ska tas om hand: hemma (av föräldrarna) eller av särskilt utbildad personal i, av staten eller kommunerna inrättade, "storbarnkammare".
Inte mycket mer än så hände - konkret - på området förrän år 1971 då den s k "sambeskattningen" övergavs till förmån för individuell inkomstbeskattning.
Att det var nödvändigt att göra något åt skattesystemet framstod som klart för de flesta vid den tiden; i slutet av 60-talet betalade folk 30 - 40 procent av sina inkomster i skatt, men samtidigt var skatteskalorna kraftigt progressiva så att marginalskatten lätt blev drygt den dubbla, alltså 80 procent, innebärande att man fick behålla en tjuga av den sist intjänade hundralappen.
Detta var förödande för förvärvssysselsättningen av de kvinnor som hade varit hemma med sina småbarn några år; deras inkomster lades då ovanpå deras mäns, med påföljd att det bara blev kaffepengar kvar, efter skatt, av denna extrainkomst, med ytterligare påföljd att majoriteten av kvinnor - och deras män - insåg att det inte var mödan - eller resekostnaderna - värt att påbörja (eller återgå till) förvärvsarbete efter småbarnsåren.
Lösningen blev alltså individuell beskattning, som, i ett slag, halverade kvinnornas skatt och dubblerade lockelsen för dem att förvärvsarbeta. Men samtidigt övergavs principen om hänsyn till försörjningsbörda i inkomstbeskattningen och infördes dess motsats; från och med det året betalar en eninkomstfamilj alltid mer i skatt än en tvåinkomstdito gör, vid samma sammanlagda inkomst.
I samma veva ändrades lagen så att det blev okej för staten och kommunerna att erbjuda barnomsorg till skattesubventionerade priser. (Att använda skattemedel för att prissubventionera näringstjänster var då, som nu, i princip, olagligt.)
Effekten på kvinnors beteende, av dessa två samverkande regelförändringar, blev kraftig; de började strömma ut på arbetsmarknaden i stora skaror, i den takt som den samtidigt pågående utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen tillät.
Ovan antydda utveckling, att få ut kvinnorna på arbetsmarknaden och småbarnen in på dagis, har fortsatt ända in i våra dagar. En av de senaste åtgärderna som vidtogs i antytt syfte var införandet av maxtaxa i barnomsorgen i början av 2000-talet, innebärande att föräldrarna, numera, i avgift, bara betalar en dryg tusenlapp i månaden av de 14 000 kr det kostar kommunerna att ta hand om ett barn på heltid på dagis (förlåt: förskolan).
Man kan alltså säga, med jargong lånad från dagens jämställdhetsivrare, att före 1971 var hemmen en kvinnofälla, numera är det förvärvsjobben som spelar den rollen för Sveriges kvinnor.
Inte nog med att den förda politiken är otillbörligt beteendemanipulativ och strider mot allmänt accepterade principer för beskattning och offentlig pengaspendering (enligt ovan stående resonemang), den är också direkt fattigdomsbringande, alltså, har en effekt direkt motriktad den som tillskyndarna hävdat under all denna tid.
Att så är fallet (att tjänsten är fattigdomsbringande) kan inses om man betänker att för att en vara / tjänst ska bidra till högre välstånd hos befolkningen måste den ha ett värde för målgruppen som överstiger produktionskostnaden.
Att barnomsorgen inte erbjuder ett så högt värde kan inses om man gör tankeexperimentet att tjänsten utdebiterades till produktionskostnaden (ca 14 000 kr i månaden per barn) varefter man frågar sig hur många som skulle köpa till det priset.
Att skattesubventioner inte löser detta nytta-kontra-kostnadsproblem inses förhoppningsvis också; det är ju de (subventionerna) som, i kombination med vårt principvidriga skattesystem, realiserar förlusterna!
Att ovan beskrivna, politiskt skapade, lösningar kostar oss välstånd bekräftas av OECD:s välståndsliga. Innan omläggningen låg vi på fjärde plats där; numera ligger vi på elfte - och skulle ha legat än sämre till, om inte våra medtävlarländer hade börjat ta efter Sveriges dåliga exempel på området.
Vi måste få en lösning på detta vansinne, och lösningen måste börja med att svenska folket bibringas insikt om hur grundlurade de är av sina förtroendevalda och av deras kompisar i media, så att även dessa valda - och deras kompisar - inser att spelet är förlorat.
Bo C Pettersson, föreningens ordförande, bo.pettersson@rb-teknik.se
Västerås, Sverige | Söndag, 11-09-04, kl 08:51"

Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Lovande signaler från KD

KD ska ha heder för att de i alla fall visar en vilja att förbättra tillvaron för de stressande barnfamiljerna. Tack för det KD! Världen idag skriver: Kd föreslår barnskatteavdrag.

 "KD presenterar idag sina förslag för framtida familjepolitik. I detta ingår bland annat ett barnskatteavdrag, en utvidgad föräldraförsäkring och en barnomsorgspeng anpassad för de som vill vara hemma med sina barn. Man räknar också med att i och med detta slopa det omtvistade vårdnadsbidraget."

Läs även andra bloggares åsikter om kd, familjepolitik, barnomsorg, Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!